Nyslungad honung med smak av vildhallon

En surrande svärm, boendes i en trälåda full av hål i din trädgård eller på ett rapsfält. Enligt Einstein dessutom de levande varelser som gör att vi andra kan överleva. Trots att de flesta av oss bokstavligt talat helst dödar och jagar bort de så fort vi kan. Däremot älskar vi det de lämnar efter sig! Låter det konstigt eller vet du vad jag pratar om? Jo, det är verkligen det gulsvarta lite ilskna biet och den underbart goda honungen jag pratar om.

Under Malmö Festivalen kunde man lyssna på Birger Emanuelsson från Torup som är en hängiven biodlare med en tilltro och ett engagemang för biet som nog är svårt att hitta någon annanstans. Betänk att han spenderade en biltur på en dryg timme i skåne med 200 bin lösflygande runtomkring sig. De förflyttade sig i bilen från vänster till höger sida beroende på vilken sida rapsfälten var på. När Bertil väl kom fram dit han skulle leverera bina var han helt utan ett enda stick! Själv ryser jag bara vid tanken.

Medan jag smakar på den alldeles nyslungade honungen med en svag smak av vildhallon tänker jag på det Birger berättade om hur viktiga bina är för vår överlevnad och på hur beroende de själva är av sin drottning. Om drottningen dör eller försvinner blir övriga bi fullständigt förvirrade och vet inte vad de ska göra! Men om de får behålla sin drottning och har ett skyddat boende, t ex vid en rapsåker eller en blomsteräng då kan de producera upp till 30-35 kilo honung på en säsong. Ett bi producerar normalt ca 1 tsk honung och i ett samhälle lever ca 50 000 bi.

Men varför har alla biodlare vita kläder då kanske man kan undra över. Svaret är så pass enkelt som att den mörka björnen är biets ärkefiende och därför har man så ljusa kläder som möjligt för att inte utgöra ett hot!

Den honung jag fick smaka var från Torup, en som var alldeles nyslungad med smak av vildhallon och en som var slungad tidigare i somras och kallades rapshonung för sin distinkta smak av raps. Båda var helt vidunderliga i sina smaker och ja… man blir lite sugen på att ha egen honung i trädgården! Det ska visst vara så att bina trivs alldeles utmärkt i en vanlig trädgård och att det är fullt tillåtet att ha ett bisamhälle även i stan. Dock får man ha överseende med ev. allergiska grannar.

Jag slingrar lite av den nyslungade honungen på yoghurten till frukost och bara njuter!

Är du intresserad av biodling och vill veta mer kan du gå in på Biodlarnas riksförbund och / eller även gå in på ABF där Birger håller en studiecirkel om biodling. Kursen startar i april men det går att anmäla sig redan nu.

Här är ett kort utdrag från Biodlarnas hemsida kring Bisamhällets tre individer:

Bisamhällets tre individer.

DROTTNINGEN är den enda honliga individ som är fullständigt könsutvecklad i bisamhället. En bra drottning sägs kunna lägga upp till 3000 ägg per dygn. Med hjälp av doftämnen styr drottningen livet i samhället och när arbetsbina putsar, matar och vårdar henne förs doftämnen över till bina och sprids vidare i samhället. Drottningen parar sig endast en gång i livet. Normalt byts hon ut efter 2-3 år då bina vill ersätta henne med en ny produktivare drottning. Hennes sviktande äggläggningsförmåga upplevs som en fara för samhällets fortlevnad.

ARBETSBINA är också honor, men pga av en mindre näringsrik föda under uppväxten, är deras könsorgan inte fullt utvecklade. Nyfödda ungbin saknar flygförmåga och först efter ca 3 veckor är t.ex. giftkörteln fullt utvecklad. I huvudsak kan man dela in biets liv i två perioder.

Inomhusarbete med t.ex. cellputsning, matning av larver, packning av pollen, vaxbygge, renhållning av kupan, mottagning och behandling av nektar, värmereglering av samhället och vakttjänst vid flustret.

Utomhustjänst med uppgift att samla in bl.a. nektar, pollen, vatten och propolis.

Binas arbetsuppgifter är delvis beroende på åldern, men flexibiliteten är ganska stor mellan de olika uppgifterna. Detta möjliggör en anpassning till de behov, som samhället för tillfället har. Om sommaren lever ett arbetsbi i 5-6 veckor. De arbetsbin, som föds på eftersommaren och hösten, överlever vintern tillsammans med drottningen.

DRÖNARE är namnet på den hanliga individen i bisamhället. Drönaren saknar gadd och har inga möjligheter att försvara sig. Hans huvuduppgift är att säkerställa ungdrottningarnas parning. De drönare som lyckas para sig med en drottning får dessvärre plikta med sitt liv. Könsorganet fastnar i drottningen och slits av från drönarens bakkropp. Drönarna har en ofattbar förmåga att med hjälp av doftämnen spåra upp brunstiga drottningar på flera kilometers avstånd. På hösten motar arbetsbina ut alla kvarvarande drönare ur kupan. Lite oförtjänt beskylls ibland drönarna för att inte göra någon annan nytta. Emellertid visar det sig att de deltar aktivt i både honungsbehandling och värmereglering. Genom att sprida ett speciellt doftämne bidrar drönaren också till harmonin i samhället.