Började dagen in sängen med en stor kopp citrusmumma från Tefrossa tillsammans med Anna Holts Presidentens val. Mannen och tonåringarna sov. Läste och läste och läste fram tills jag började höra huset vakna. Hunden sträckte på sig och maken vaknade. Sen var det full fart i vårt söndagshus. Eller, full fart är väl att ta i. De flesta familjer hade nog varit uppe i flera timmar redan innan vi började vakna. Men när väl alla vaknat så är det mycket pågång. Då ska det lagas kaffe, göras äggröra, stekas bacon och tas fram pålägg och hembakt bröd. Sen tidningen förstås. Sen sitter vi där hela familjen på 6 nästan vuxna personer. Pratandes, ätandes, läsandes. Väl medvetna om att nästa gång vi alla ses är vid nästa måltid till kvällen. Så ser det ut i vår familj. Utan att vi tänker på det är det maten som håller oss samman. På helgerna ses vi för det mesta både till frukost/lunch och middag medan vardagarna består av lösrykta frukostmöten men konstanta middagsmöten.
Maten är den gemensamma nämnare som nog är det ända man har helt gemensamt med en tonåring (eller som här fyra). De behöver mat. Mycket mat. Och de är tillräckligt stora för att hjälpa till eller ansvara för maten. När jag känner att min äldste (15) inte varit hemma på ett tag så säger jag till honom att hjälpa mig med maten och vips så har han under en timme berättat allt jag vill och behöver veta om hur han har det. Det är enkelt att få en tonåring att prata samtidigt som man hackar lök, steker korv eller diskar.
Nu är det söndag eftermiddag. Huset är nästan tomt och jag ska i lugn och ro planera kvällens middag och vänta på att huset ska fyllas av ljud och intryck från alla dessa härliga fantastiskt underbara tonåringar!
Vilken härlig beskrivning av en familj. Jag blir varm i kroppen av att läsa det. Det är precis så jag vill ha det i vår egen familj.