Två dagar utan att jag har bloggat. Det dåliga samvetet kryper i kroppen på mig. Samvetet inför mig själv. Jag menar, jag har ju gett mig in i den här bloggutmaningen för att jag vill utmana mig själv att skriva varje dag. Men när skrivandet dör, tiden tar slut och verkligheten kommer ikapp. Vad gör man då? För min del har det blivit att jag i två dagar tittat surt på min blogg och stängt ner fönstret för att istället göra annat. Det där andra har varit riktiga saker, sådana där saker där man jobbar, tjänar pengar och spenderar tid med familjen. Så visst, det är inte så att jag legat i soffan och haft en massa tid över. Men det retar mig. För jag vill skriva och vill verkligen klara den här utmaningen för mig själv. Inte för att få fler bloggläsare, högre rating på Google eller mängder med kommentarer.
Jag gör detta för att jag vill bli ännu bättre på att skriva och för att jag ändå tror att jag har något bra att dela med mig av. Så även om jag har missat två dagars blogginlägg borde jag fortsätta. Blir kanske inte toppinlägg sju dagar i veckan men om jag åtminstone får till två-tre riktigt bra inlägg så kanske det är ok att de andra inläggen är bilder, länkar, tips men kanske inte så mycket text? Puh, detta blev ett inlägg som överhuvudtaget inte handlade om mat utan mer var ett samtal med mig själv om den här utmaningen. Men nu bestämmer jag mig. Jag fortsätter. Jag ska klara detta!
(Lägger upp detta och rusar ut i köket där maten inför dagens matfotografering puttrar för fullt.)
Trevlig helg!
