Potatis. Denna underliga lilla sak som kan vara så god. Men som kanske inte uppfattas som annat än , ursäkta ordet, bukfylla, av många. Och det är faktiskt precis det potatisen har varit i många år. Ett sätt att utöka mängden mat på tallriken till en billig peng. Och inget fel i det. Men lever större delen av svenska folket fortfarande på potatis med kött och sås? Där köttet steks med salt och peppar, potatisen kokas lite för mjuk och såsen görs på pulver. Jag hoppas inte det. Men jag tror att det har varit en verklighet under många år.
Men jag hoppas att det ändras. Jag menar inte att det är något fel på potatis, kött och sås. Tvärtom. Men kanske kunde det vara godare om man väljer vilken potatis man ska använda och tillagar den rätt. Köper svenskt kött och kryddar det på det sätt som krävs för just det specifika köttet och serverar med grönsaker istället för kladdig sås. För då kan den där lite trista rätten bli en härlig delikatess. Och den där potatisen kan förvandlas från en tråkig utfyllnad till en fantastisk rätt som kanske får första parkett på tallriken istället för sista 🙂
En av mina favoritpotatisar upptäckte jag först förra året. Amandine. Den är sagolikt god. Mjuk, nästan lite söt, krämig och härligt gul. I år har jag dessutom satt den själv i stora tråg i trädgården och hela sommaren har vi kunnat skörda och njuta av dessa fantastiska små potatisar. Men nu är de slut och då rusar jag istället ner till Bondens marknad och Gessie potatisodlare för att få tag i denna delikatess.
Godast är potatisen kokt i lättsaltat vatten och serverad med en liten klick smör. Ljuvligt!! Men den funkar även perfekt att använda till en enkel potatissallad med vinägrett.
4 Comments