Kan riktig genuin matlagning kallas snabbmat

Det här med riktig, genuin matlagning fascinerar mig nuförtiden mer och mer. Min fasta övertygelse är att ju enklare matlagningen är desto lättare är det att faktiskt laga mat. Och med enklare vill jag även att att det ska gå fort. Nu är det ju så att laga mat snabbt passar i vår tidsanda men passar ganska dåligt med att laga riktigt bra mat. Fast jag vill att det ska vara så och tror ändå att det går att kombinera. Till vardags måste man inte laga grytor som ska puttra i fyra timmar eller göra sin egen buljong och sin egen majonnäs. Fast om man lagar grytan på helgen och äter den i fyra dagar under veckan, fast med olika tillbehör. Kan inte det kallas snabbmat då? Och om man gör hamburgare till middag en dag och gör sin egen majonnäs blir det inte både nyttigare och billigare och går snabbare än att stå i kö till McDonalds och försöka välja vad man ska ha och behöva rannsaka sitt inre för att kunna säga nä till cocacola, pommesfrittes och degigt bröd.

När man ändå gör en soppa som ska mixas och kokar för sig själv medan man läser läxor, hänger tvätt eller bara umgås, kan man inte göra dubbelt så mycket då och äta en gång veckan därpå? eller tycker vi verkligen att det går snabbare att köpa en pulversoppa eller burksoppa än att ta ut den som ligger i frysen?

Hur tänker du? Är det fortfarande lättare att sticka ner till affären och köpa något halvfabrikat än att planera och göra vid maten själv? Problemet jag tror många har är inte okunskap utan snarare att det krävs planering för att laga mat på riktigt. Men är det så svårt? Tycker vi fortfarande att det är svårt? Smyger vi ner halvfabrikatet och döljer det med lite grönsaker på toppen eller skickar vi efter maten på nätet för att slippa planera själva?

Så min fråga är egentligen:  Kan riktig genuin matlagning kallas snabbmat om man planerar rätt?